Vilar det en ekonomisk förbannelse över Alliansen?

Sverige har sedan mitten på förra seklet haft fallande BNP i fem år – 1977, 1981, 1991, 1992 och 1993. Vi kommer nu att få två år till med sjunkande BNP - 2008 och 2009. Samtliga år sammanfaller med de få år då Sverige haft en borgerlig regering, dvs perioderna 1976-1981, 1991-1994 och 2006-2010. Det innebär att BNP fallit vartannat år med en borgerlig regering men aldrig när vi haft en socialdemokratisk regering.

Har borgerliga regeringar bara otur eller finns det något orsaksamband? Göran Persson ironiserade flera gånger över alliansföreträdares förklaringar att det bara är otur och sa att i så fall är det väl bättre att satsa på en regering som alltid har tur än en som alltid har otur. Denna gång kan det ju annars förefalla uppenbart att det inte är regeringens fel utan att man är offer för en finanskris med rötter i andra länder.

Samtidigt kan man inte komma ifrån en misstanke att det finns något problem med Alliansens sätt att hantera kriser. Är man kanske för bunden av överenskommelser och gemensamma PR-strategier? Som svar på dagens chocksiffror över BNP-utvecklingen pratade regeringsföreträdare (Borg, Odell, Reinfeldt) om vikten att vårda statsfinanserna. Förmodligen i linje med tidigare överenskomna uttalanderegler men ytterst märkligt som kommentar till kraftigt fallande BNP. Statsbudgeten är ett medel och en av miljoner kommun-, företags- och hushållsbudgetar. Den är inte målet för den ekonomiska politiken. Är det kanske så att politik baserad på principiella överenskommelser har problem när verkligheten inte utvecklas som tänkt när principerna lades fast? Att en mer principlös situationsanpassad politik som socialdemokraterna ofta tillämpar är bättre därför att det inte finns så bra ekonomiska teorier som man kan tror att basera sin politik på och att omvärlden dessutom utvecklas på ett annat sätt än man trodde när politiken lades fast?

Eller vilar det en ekonomisk förbannelse över Alliansen? Finns ekonomisk exorcism?

SvD
DN

Nu spårar det ur

Efter att för två inlägg sedan har argumenterat för vad en riktig tradition är borde jag kunna behärska mig. Men nu står jag här och har en oemotståndlig lust att hugga min egen julved istället för att köpa på macken. Varför? Nu kör jag igång.......

Cristmas power

Jag besökte tillsammans med min yngsta dotter en julkonsert i Jakobs kyrka förra helgen. Otroligt bra kör enligt min amatörmässiga bedömning. Väldigt intressant reportoar dessutom. Denna helg besökte jag en julkonsert i Hammarbykyrkan tillsammans med alla barnen. Om Jakobs kyrka bjöd på music power fick jag här uppleva christmas power. I kören fanns förutom min fru flera av de gubbar jag brukar träffa i Tyresö Rackethall på söndagkvällar. De har inga ambitioner att närma sig den musikaliska nivån i Jakobs kyrka. De skapar julmagi genom att de sjunger av samma skäl som herdarna en gång smög in i stallet i Betlehem. Julnattens hemliga ordenssällskap, arvtagare till de som i tvåtusen år fört den heliga uppenbarelsen vidare. Christmas power. Såg en sekulariserad svensk vad som hände eller hörde han bara tonerna?

Julen är underbar!

Jag träffat då och då personer som väljer en charterresa någonstans över jul för att ”resa bort från alltihop”. Med alltihop menas ett traditionellt julfirande. Det är underligt. En storslagen svensk kristen familjejul kan vara som en bal på slottet – alldeles underbar. En ljusets högtid i vintermörket som skapar upplevelser och minnen som knyter samman familjen i generationer framåt. Kan det vara så att kunskapen om hur en underbar jul firas börjar bli en bristvara? Dagarna och helgerna blir allt mer lika varandra och den gamla visheten glöms bort. Att rytm i livet krävs precis som rytm i musiken för att det ska bli vackert. Att resa till någonting är alltid större än att resa bort från någonting.

Riktiga traditioner

Kan problemen som vissa har med julfirandet hänga samman med att traditioner tappat sitt rätta innehåll? En tradition verkar för många blivit något man upprepar därför att man gjorde så förra året. En riktig tradition är något man upprepar därför att det är viktigt. En yttre form bär en inre kärna. Eller snarare tvärtom – en inre kärna bär en yttre form. När det inre och yttre samverkar kan jultraditioner lyfta till oanade höjder.

Musik och filmtips

Man behöver bara tre julskivor. Den där Naxos-lådan med tre skivor jag glömt namnet på med allt från Disneys jul till Stilla Natt. Jul i Betlehem 1 och 2 av Carola. En unik kombination av tradition och förnyelse.

Två filmer som får dig i rätt julstämning är Polarexpressen och Vägen till Betlehem. Astrid Lindgrens jul kan också vara bra.

I övrigt kan enorma mängder julgodis, frukt och kakor samt en rejäl julbön i hemmet och en midnattsmässa eller julotta rekommenderas!

Inga klimatproblem med Förbifarten

I lördags lanserade miljöministern på DN Debatt en politik som ska göra vägtrafiken koldioxidfri ungefär samtidigt som Förbifart Stockholm invigs. På måndag begär miljöministern en ny genomgång av hur Förbifarten påverkar möjligheterna att nå klimatmålen. Om hans egen politik från i lördags genomförs är svaret uppenbart att Förbifart Stockholm inte har några effekter alls på möjligheterna att nå klimatmålen. Så vilket kompletterande underlag är det ministern efterlyser?

Den period som ska bedömas är 2020 till 2080. I det underlag som Vägverket lämnat in antas 100% av bilarna drivas med fossila drivmedel. Jag menar att det står klart utom allt tvivel att biodrivmedel finns och kommer att finnas. Redan nu utgör bilar anpassade för biodrivmedel över 25 % av nybilsförsäljningen. Den bränsleeffektiviseringstrend som nu kan observeras är i verkligheten betydligt snabbare än antaget och i skrivelsen lämnas flera konkreta exempel på detta. Att elbilar kommer att introduceras brett på marknaden innan Förbifarten öppnar och under dess livstid svara för en betydande del av trafiken är numera väl känt. Tas hänsyn till detta ska koldioxidutsläppen även i en försiktig beräkning minst halveras jämfört med de värden som framkommer i Vägverkets ansökan till regeringen. Det är bra att Vägverket fått i uppdrag att redovisa detta.

Kvinnor skapar kaos i systemet

"För helvete gubbar, stå inte där och häng på spadarna"! Det är arbetsdag på båtklubben och hamnkaptenen kommer stövlande med en stor låda med spadar, skruvdragare, spett och cirkelsågar. Han har redan börjat skrika och kommendera. Två man hit - tre man dit. En spridd skara båtägare trycker ihop sig som antiloper inför en leopard. De flesta är äldre gubbar i smutsiga inarbetade overaller, men några yngre jeansklädda män i 30-årsåldern syns också till. Plötsligt upptäcker hamnkaptenen att en i flocken är en kvinna. Maken är på tjänsteresa så hustrun har dykt upp för att representera båten på den obligatoriska arbetsdagen. Han kommer av sig. Tystnar. Rotar en stund planlöst bland verktygen. Börjar sedan prata med vänlig röst. "Välkomna hit allihopa. Vi ska väl börja med att samlas och gå igenom dagen så alla hittar en lämplig arbetsuppgift". Gubbarna tittar förvånat på varandra. De årliga svordomskryddade kommenderingarna är utbytta mot någon slags morgonsamling på dagis.



Hamnkaptenen vet inte hur han ska hantera situationen. Å ena sidan kan han inte säga åt en kvinna att gräva på diket vid staketet eller lyfta upp Y-bommar. Å andra sidan kan han inte heller be henne gå in och städa i klubbstugan. Det skulle framstå som fördomsfullt att så fort en kvinna dyker upp skicka henne på traditionella kvinnosysslor. Hela flocken av män känner dilemmat vibrera i luften. Vad ska man göra?



"Finns det några frivilliga till att lyfta upp Y-bommarna," frågar kaptenen vänligt. "De är väldigt tunga", tillägger han för att en viss person ska förstå. Sedan vänder han ryggen mot kvinnan och säger till synes riktat mot några gubbar, "Det vore bra om någon kunde plocka i ordning och städa lite inne i klubbstugan". Alla förstår passningen och tittar ner i marken. I några få sekunder är det tyst. Tillräckligt länge för att några ska hinna be till Gud att kvinnan ska svara ja så jorden kan börja snurra igen. "Jag kan gör det" säger hon och ler vänligt. Kaptenen rör inte en min utan vänder sig lagom överraskat om och säger, "Ok, om du vill det så".



En kollektiv suck av lättnad stiger mot skyn. Solen bryter fram. "Larsson, sätt igång och gräv" ryter kaptenen. Vid diket diskuteras tyst om det är möjligt att skriva in i stadgarna att kvinnor inte behöver delta på arbetsdagarna. Det är väl en förmån och ingen diskriminering? Klubbstugan städas ju av hamnkaptenens och bryggbasarnas fruar, så det måste väl inte göras på arbetsdagen?

Förvirrat reportage om Förbifarten

Ett nästan pinsamt förvirrat reportage i Uppdrag Granskning som SvD refererar. När det gäller samhällsekonomiska intäkter hävdades att trafikvolymerna var överskattade (pga felaktigt antagande om bensinpriset). När det gäller samhällsekonomiska kostnader (främst koldioxidutsläpp) hävdades att trafikvolymerna var underskattade. Reportern påstod vidare att bilarna blir större och tyngre och att deras koldioxidutsläpp ökar. Senast förra veckan rapporterade Naturvårdsverket om hur utsläppen minskar från bilarna såväl totalt som särskilt snabbt från nya bilar. I inslaget blandades ökad tillgänglighet ihop med frågan om köer. Att det finns köer i Södra Länken gör naturligtvis inte att de kortare restiderna för tiotusentals resenärer tappar sitt värde.

De mest uppseendeväckande är dock antagandet att Förbifarten under hela livslängden (nästan 100 år från nu) ska trafikeras av bensinbilar av gårdagens standard. Flera s k experter från SIKA och KTH som uttalade sig verkade inte ha en aning om elbilsrevolutionen. Under Förbifartens livslängd kommer elbilarna att dominera trafiken. Den intresserade kan studera de officiella besked som gavs i samband med Parissalongen av bl a GM, Toyota, VW, Nissan och Renault. Inga koldioxidutsläpp, inga hälsofarliga emissioner, ljudlösa motorer och en milkostnad på bara ca två kronor. De samhällsekonomiska utfallet förbättras kraftigt och miljökalkylerna förbättras dramatiskt. Det är upprörande att Vägverket mörkar detta.